31 · 07 · 2019
“DE STÖRSTA HEMLIGHETERNA ÄR ALLTID DOLDA PÅ DE MEST OSANNOLIKA PLATSERNA..”
ROALD DAHL
Att tillbringa tid i en trädgård är ren avkoppling och en skön flykt från vardagens måsten. Det är förmodligen den mest perfekta tillflykten, eftersom det inte kräver lika mycket i tid och energi som fysiska resor gör, med sina ofta tröttsamma procedurer på flygplatser, turistfällor och besvikna hotellupplevelser. Trädgården är en språngbräda för fantasin och våra dagdrömmar, en plats för avkoppling. Den blir aldrig färdig, den fortsätter att utvecklas i sakta mak och kan liknas vid en bok rik på varierat innehåll. Att ta in all dess skönhet på en och samma gång är omöjligt. Trädgården är full av magi, du behöver bara stiga in i dess mikrokosmos och uppleva den. Vad kan vara mer njutbart än det? Det skulle kanske vara en hemlig trädgård i så fall.
Tekniskt sett är en hemlig trädgård vilken avskild gård som helst. Till skillnad från trädgårdslabyrinten som bjuder in besökare att gå vilse och hitta tillbaka genom noga planerade stigar, är den hemliga trädgården byggd att vara dold för den ouppmärksamme och öppen för den med fantasiförmågan påslagen.
Att prata om hemliga trädgårdar är naturligtvis en paradox, eftersom vi bara kan berätta om de som redan är kända. Ändå kan det ibland räcka med att en trädgård är skymd av sikten eller är belägen på en avlägsen plats för att den ska få en känsla av mystik.
Hemliga parker och trädgårdar finns i alla världens hörn och några av de som vi särskilt gillar är den undangömda mossbeklädda trädgården, som vårdas av munkar, vid Saihoji-templet i Kyoto, Japan, de ”förlorade trädgårdarna i Heligan” i sydvästra England med sina subtropiska växter och den surrealistiska ”Las Pozas” i Mexiko.
Las Pozas är ett ovanligt lekfullt sätt att skapa en hemlig trädgård på. Den byggdes 1962 av den brittiske poeten Edward James och är belägen i de mexikanska bergen 600 meter över havet. Trädgården har 36 skulpturer, allt från trappor som leder rakt upp i luften till vattenfall i betong. James var vän med Salvador Dalí och den belgiska konstnären René Magritte vars surrealistiska anda genomsyras i Las Pozas.
En nutida hemlig trädgård som är värd att nämna är New Yorks ”High Line”. Den skapades av arkitektbyrån Diller Scofidio + Renfro och den nederländske trädgårdsdesignern Piet Oudolf år 2009 på en övergiven järnvägslinje med de växter som redan växte naturligt bland spåren. Denna urbana trädgårdspromenad svävar precis utom synhåll för fotgängare på marken.
Den hemliga trädgårdens magiska egenskaper gör den också till en perfekt plats att förlägga handlingen till i romaner. En hemlig trädgård förekommer till exempel i Virginia Woolfs novell "Kew Gardens" och Jorge Luis Borges labyrintrika "The Garden of Forking Paths". Dock är det i två klassiska barnböcker där hemliga trädgårdar har använts på det mest fantasifulla sättet.
Det var en rostig grind i en engelsk trädgård som var inspirationen till den första romanen om en hemlig trädgård. Dold bakom tätt lövverk satt grinden i fråga fast i muren som omgav herrgården ”Great Maytham Hall” i Kent. Den upptäcktes av den amerikanska författaren Frances Hodgson Burnett som hyrde huset år 1898. Hon blev inspirerad av denna upptäckt och skrev boken "Den hemliga trädgården" (1911), vilken idag betraktas som en av de stora barnboksklassikerna.
"Den hemliga trädgården" berättar historien om Mary Lennox, en 10-årig flicka som bor hos sin farbror efter att hennes föräldrar har gått bort. Ensam börjar Mary utforska egendomen och, precis som Burnett själv, upptäcker hon en dag en igenvuxen och dold trädgård. Med hjälp av sonen till betjänten på godset börjar de återställa trädgården till sin forna prakt.
I en annan barnbok, förmodligen den mest kända, representerar den hemliga trädgården förvandlingen in i en surrealistisk värld. Boken är "Alice i Underlandet" och skrevs av Lewis Carrolls 1865. Carroll hämtade sin inspiration till trädgården i boken från ”Deanery Garden” i Oxford där han föreläste på 1850-talet.
"Alice i Underlandet" tar konceptet med den hemliga trädgården längre än Burnetts bok. Efter att Alice har fallit ner i det berömda kaninhålet i början av boken och landat i en mörk gång, hittar hon en liten dörr bakom ett draperi. Genom den skymtar hon en vacker trädgård. En stor del av berättelsen handlar om hennes försök att ta sid dit. Väl inne i trädgården möter Alice en mängd udda karaktärer: en talande blomma, en trädgårdsmästare i form av ett spelkort och den flinande, filosofiska Cheshire-katten. Denna trädgård är ett sagoland i ordets alla bemärkelser.
Slutligen är den ultimata hemliga trädgården förmodligen varken fiktiv eller verklig. Det är den som ännu inte har upptäckts. Den trädgården vårdas av de allra bästa trädgårdsmästarna – vår fantasi.